Kairos komponerades på beställning av Sveriges Radio, P2 och ingår i serien musikdramatiska verk för radiomediet. Andra kompositioner i serien är "Slutförbannelser" och "Tjidtjag och Tjidtjaggaise" vilka beställdes av den numera nedlagda "Musikdramatiska gruppen" vid Sveriges Radio.
I motsats till ”Kronos” - den objektiva tiden, det absoluta ögonblicket är ”Kairos” den subjektiva tiden, det perfekta ögonblicket.
”Kairos” bygger på Tarjej Vesaas diktliknande samling ”Båten om kvällen” för vilken författaren erhöll Nordiska Rådets litteraturpris år 1964.
I denna kontext i kompositionen löper William Shakespeares sonett nummer 66 på tvären och bildar tillfälligt, klangliga lödpunkter mellan de olika texterna. En luta transformerar texternas klangliga och rytmiska valörer till dröjande toner som står i förgrunden mot de ljud som man kan tycka sig höra då man vandrar på en svensk myr om kvällen.
Texterna läses av Hans Jonstoij och Karin Enström Salomonsson.
Rolf Enström
Då kompositionen ”Kairos” är komponerad i ett tillstånd av ”flow” uppstod många ögonblick som visade på de ”rätta lösningarna” - kompositionen vecklade ut sig själv efter hand och trots att en del lösningar på musikaliska problem kändes svåra att anamma var det i sammanhanget de enda, självklara alternativen.
Personerna i texten intar en nästan animistisk syn på omvärlden, naturen är besjälad och mystisk i sin karaktär. Den bakomliggande ”avsikten” låter sig inte avtappas på någon som helst information, ger sig inte tillkänna annat än genom utövande av mystik - d.v.s förståelse med känslan och inte med förnuftet.